Vad är föräldraalienation?
Föräldraalienation är en form av psykisk misshandel där ett barn manipuleras att ta avstånd från en förälder utan saklig grund. Det här är några vanliga tecken på föräldraalienation:
- Barnet tar starkt avstånd från en av sina föräldrar
- Barnet har en negativ bild av den utsatta föräldern, utan att ha egna erfarenheter som stöttar bilden
- Barnet försvarar den alienerande föräldern
Definition av föräldraalienation
Föräldraalienation innebär att ett barn manipuleras till att ta avstånd från en av sina föräldrar, som det tidigare haft en nära relation till, utan att det finns någon saklig grund för avståndstagandet. Det är barnets andra förälder som står bakom manipulationen, ibland medvetet och ibland omedvetet.
Föräldraalienation är psykisk misshandel
Föräldraalienation syftar till att skada den utsatta föräldern genom att sabotera relationen med barnet. Som en konsekvens uppstår ofta stor psykisk skada, både för barnet och den utsatta föräldern. I vissa fall inser inte den alienerande föräldern hur mycket barnet påverkas, medan hen i andra fall är fullt medveten om skadan men fortsätter ändå. För att förstå detta bättre kan du läsa kapitlet ”Barnen” i boken Barn som tvingas välja bort en förälder.
Hur vanligt är föräldraalienation?
Tyvärr går det inte att säga exakt hur vanligt föräldraalienation är i Sverige, eftersom ingen myndighet för officiell statistik. Däremot kan vi med stöd i forskningsresultat från andra länder uppskatta hur ofta det sker i Sverige. En sådan beräkning visar att cirka 400 000 barn och föräldrar upplever alienerande beteenden. Dessutom har cirka 200 000 redan förlorat kontakten på grund av föräldraalienation. Sammantaget visar forskningen att många barn i Sverige riskerar att helt förlora kontakten med en förälder.
Hur diagnostiserar man föräldraalienation?
Föräldraalienation är oerhört komplext, även förnågon med mycket erfarenhet från det. Därför är det oerhört viktigt att göra objektiva och sakliga utredningar för att säkerställa att det handlar om föräldraalienation och inte ett berättigat avståndstagande.
Femfaktormodellen
Femfaktormodellen erbjuder ett tydligt ramverk för hur en utredning och analys om föräldraalienation bör genomföras. För att analysen ska bli tillförlitlig måste varje faktor granskas objektivt, sakligt och noggrant. Om utredaren däremot inte genomför denna noggranna granskning ökar risken att dra felaktiga slutsatser. I sin tur kan detta leda till att man misslyckas med att avgöra om situationen rör sig om ett alienerande beteende eller ett berättigat avståndstagande. Genom att noggrant tillämpa femfaktormodellen kan utredaren bättre avgöra när relationer mellan barn och förälder påverkas på ett problematiskt sätt.
8 symtom på föräldraalienation hos barn
Det finns åtta tydliga symtom på föräldraalienation hos barn – och att känna igen dem kan göra stor skillnad. Dessa tecken hjälper dig att förstå när ett barn riskerar att påverkas negativt i relationen till en av sina föräldrar. Kom ihåg: ett barn behöver inte visa alla åtta symtom för att det ska handla om föräldraalienation. Varje situation är unik, och därför krävs alltid en noggrann och individuell bedömning.
Den alienerande förälderns metoder
Det finns 17 strategier som den alienerande föräldern ofta använder för att skilja barnet från den utsatta föräldern. En viktig del i utredningsarbetet är att se om föräldern använder sig av en eller flera strategierna.
Strategierna kan delas in i fem kategorier: (1) skadliga meddelanden till barnet om den utsatta föräldern där han eller hon framställs som hjärtlös, farlig och otillgänglig; (2) begränsande av kontakt och kommunikation mellan barnet och den utsatta föräldern; (3) radera och ersätta den utsatta föräldern i barnets hjärta och sinne; (4) uppmuntra barnet att svika den utsatta förälderns förtroende; (5) undergräva den utsatta förälderns auktoritet. Du kan lära dig mer om strategierna i inlägget 17 Parental Alienation strategier.
Vilka skador kommer från föräldraalienation?
Även om barnet och den utsatta föräldern drabbas hårdast av föräldraalienation, påverkas också många andra. Barnets släkt och nätverk på den utsatta förälderns sida förlorar ofta all kontakt med barnet. Dessutom skapar föräldraalienation en enorm belastning på samhället.
Flera faktorer avgör hur allvarliga skadorna blir för barnet och den utsatta föräldern. En del beror på deras personliga egenskaper, andra på den alienerande förälderns agerande, medan vissa är externa.
För att minimera skadorna spelar barnets och den utsatta förälderns självkänsla och mentala motståndskraft en avgörande roll. Hur länge alienationen pågår, metoderna som används och kraften den alienerande föräldern lägger bakom sin alienationskampanj är också viktiga faktorer.
Även externa faktorer kan vara avgörande. Till exempel påverkar stödet från omgivningen och samhället i hög grad hur situationen utvecklas. Om den alienerande föräldern får hjälp av många allierade, blir skadorna ofta betydligt större. Däremot kan skadorna minimeras om barnet och den utsatta föräldern i stället får rätt stöd och hjälp.
Skador på barnet från föräldraalienation
Barn som utsätts för föräldraalienation drabbas av både omedelbara och långsiktiga skador, och vissa blir till och med livslånga. Den omedelbara konsekvensen är förstås att barnet förlorar kontakten med den utsatta föräldern. Dessutom bryts ofta banden till hela den sidan av släkten. Även när viss kontakt finns kvar, begränsas den kraftigt både i tid och i känslomässig närhet. Följden blir att barnet går miste om värdefulla upplevelser, erfarenheter och minnen som aldrig kan ersättas.
På längre sikt påverkas barnet av flera faktorer, såsom hur allvarlig alienationen är, dess egen motståndskraft och olika yttre omständigheter. Många upplever till exempel försämrad självkänsla, depression, sömnproblem, humörsvängningar och svårigheter med tillit. Dessutom utvecklar en del missbruksproblem eller ätstörningar längre fram i livet. I de mest extrema fallen kan föräldraalienation leda till psykoser och självmord. Många av dessa barn kämpar även med starkt självhat och överväldigande skuldkänslor för hur de har behandlat den förälder som alienerats.
På flera sätt liknar ett alienerat barn en sektmedlem, både genom den hjärntvätt det utsätts för och genom de skador som följer.
Skador på den utsatta föräldern från föräldraalienation
Den utsatta föräldern drabbas också av både omedelbara och långsiktiga skador. Precis som för det alienerade barnet innebär de omedelbara skadorna en förlorad kontakt, vilket leder till en smärtsam förlust av upplevelser, erfarenheter och minnen.
Dessutom tvingas den utsatta föräldern ofta hantera hatkampanjer, som den alienerande föräldern iscensätter. Omgivningen manipuleras ibland att tro att den utsatta föräldern är farlig, vilket gör situationen ännu svårare. Om du vill förstå mer om detta kan du läsa Akta dig för flygande apor. Falska anklagelser om våld och övergrepp är också vanliga, och de kan i värsta fall leda till polisanmälningar och fängelsestraff – trots att inget brott har begåtts. Utöver det riskerar den utsatta föräldern att förlora vänner, arbete och bostad, vilket förvärrar den psykiska påfrestningen.
På längre sikt innebär föräldraalienation ofta en livslång sorg över ett förlorat barn. Många drabbas dessutom av PTSD (Post Traumatic Stress Disorder), vilket för med sig flera svåra konsekvenser. Vanliga psykiska symtom inkluderar påträngande minnesbilder, mardrömmar, ångest, likgiltighet, rädsla och depression. Samtidigt kan de fysiska effekterna yttra sig som hjärtklappning, andningssvårigheter och muskelspänningar. I de allvarligaste fallen utvecklas självskadebeteende eller självmordstankar. För att förstå mer om dessa effekter kan du läsa inlägget Psykisk misshandel.
Skador på samhället från föräldraalienation
Föräldraalienation orsakar också omfattande skador på samhället. Ofta lyckas den alienerande föräldern övertyga myndigheter att stödja alienationen, exempelvis genom falska anklagelser om våld och övergrepp. Som en följd av detta placeras den alienerande föräldern och barnet ibland på skyddat boende, vilket kräver stora resurser.
Dessutom leder situationen ofta till omfattande utredningar från både Socialtjänsten och Polisen, samtidigt som långa och återkommande rättegångar blir en del av processen. Alla dessa insatser belastar inte bara rättsväsendet utan också samhällets ekonomi. Föräldraalienation kostar därmed enorma summor varje år och tar resurser från andra som behöver dem.
Varför alienerar en förälder sina barn?
Föräldrar som utövar föräldraalienation har ofta någon form av kluster B-personlighetsstörning. Detta kluster inkluderar antisocial, borderline, histrionisk och narcissistisk personlighetsstörning, som alla kännetecknas av dramatiska, emotionella eller oberäkneliga beteendemönster. Dessa störningar påverkar individens förmåga att relatera till andra och hantera sina egna känslor, vilket i sin tur skapar stora utmaningar i både personliga och professionella relationer.
I stället för att fokusera på barnets bästa riktar en förälder med en kluster B-störning ofta sin energi på att skada den andra föräldern. Det är dock viktigt att förstå att även om personlighetsstörningen kan förklara det alienerande beteendet, så ursäktar den det inte. För att fördjupa dig i ämnet kan du läsa inlägget Kluster B personlighetsstörning.
Vilken forskning finns det om föräldraalienation?
Forskningen om föräldraalienation tog ordentlig fart under 1980-talet, när ordet infördes för första gången. Även om ordet var nytt så visste man att beteendet hade existerat i hundratals år. Intresset för ämnet har ökat stadigt sedan dess, och i dag bedriver hundratals universitet runt om i världen aktiv forskning inom området. De publicerar därför löpande nya insikter och rön. Sammantaget bedrivs omfattande forskning världen över om dessa typer av familjerelationer.
Vilken kritik finns det mot föräldraalienation?
Kritik mot föräldraalienation som koncept och teori förekommer ibland i samhällsdebatten. Många kritiker hävdar att de som lyfter frågan om föräldraalienation inte borde tas på allvar. Dessutom menar vissa att det till och med borde förbjudas att hänvisa till begreppet i domstol.
För att ge en tydligare bild sammanfattar jag därför den vanligaste kritiken mot föräldraalienation. Därefter förklarar jag varför dessa invändningar inte håller.
”Föräldraalienation är pseudovetenskap”
Många kritiker hävdar ofta att föräldraalienation saknar vetenskaplig grund och snarare bör betraktas som pseudovetenskap. Men när man förstår skillnaden mellan vetenskap och pseudovetenskap blir det snabbt tydligt att argumentet inte håller. Dessutom visar en noggrann granskning av vetenskapliga publikationer om föräldraalienation, tillsammans med en analys av de institutioner som står bakom dem, att området faktiskt vilar på en solid vetenskaplig grund. Forskningen inom området är både omfattande och väl underbyggd, vilket tydligt visar att det bygger på vetenskapliga principer och inte hör hemma i pseudovetenskapen.
”Föräldraalienation är ett hot mot kvinnor och barn”
Kritiker hävdar ofta att begreppet har skapats av våldsamma män för att behålla makten över sin partner och deras barn. Men när man börjar utforska ämnet blir det snabbt tydligt att detta påstående inte håller. Faktiskt visar både forskning och vittnesmål från drabbade föräldrar och barn att beteendet inte beror på kön. Tvärtom utsätts både kvinnor och män för det, vilket tydligt understryker att problemet kan drabba alla, oavsett kön. Detta visar tydligt att beteendet är könsneutralt och att alla föräldrar och barn kan påverkas, vilket understryker behovet av att ta problemet på allvar.
Vad kan man göra vid föräldraalienation?
Om du och dina barn är utsatta för föräldraalienation finns det flera viktiga steg du bör ta. Till att börja med är det avgörande att du lär dig så mycket som möjligt om föräldraalienation. Därför kan du med fördel använda resurserna på den här hemsidan som en första vägledning. Utöver det är det klokt att också sätta dig in i kluster B personlighetsstörningar, eftersom den alienerande föräldern ofta uppvisar sådana drag. Om du dessutom står inför en vårdnadstvist, rekommenderar jag att du läser Råd inför en svår vårdnadstvist för att förbereda dig bättre. Slutligen, glöm inte att ta hand om dig själv – dina barns framtid påverkas starkt av ditt välmående. För att underlätta det har jag samlat konkreta tips i inlägget Tre strategier för bättre psykisk hälsa.
Fler resurser om föräldraalienation
Det finns många källor för dig som vill fördjupa din kunskap om föräldraalienation och dess konsekvenser för barn och familjer. Forskning, litteratur och professionella organisationer erbjuder värdefull information om hur fenomenet uppstår, identifieras och hanteras.
Nedan hittar du en sammanställd lista med utvalda resurser för vidare fördjupning.
Fördjupning på denna webbplats
Barn som överlevt föräldraalienation
Eeny Meeny Miney Mo Foundation
Föräldraalienationspodden på svenska
”Att väljas bort som förälder”
“Föräldraalienation – farlig irrlära eller växande problem?” – av Kvartal
“Anette: “Jag fick inte träffa mina barn på över 10 år”
Litteratur
”Ett alienerat barns bekännelser” – av Ryan Thomas
”Rättslös i Soc-Land” – av Rickard Lauenborg Ekman
”Jag ska se till att barnen hatar dig” – av Lovisa Dahl
Forskning
”Barn som tivngas välja bort en förälder” – av Anna Lytsy och Christina Bergenstein
Organisationer
Föreningen Vårdnad Boende Umgänge i Sverige (VBU)
FAQ om föräldraalienation
Vad är föräldraalienation?
Föräldraalienation är när ett barn manipuleras att ta avstånd från en förälder utan saklig grund.
Hur vanligt är föräldraalienation?
Det uppskattas att många barn och föräldrar påverkas av alienerande beteenden.
Är föräldraalienation psykisk misshandel?
Ja. Det räknas som en form av psykisk misshandel eftersom relationen mellan barn och förälder skadas.
Vad kan man göra vid föräldraalienation?
Det är viktigt att dokumentera händelser, söka stöd och arbeta för att bevara relationen till barnet.
Min son är utsatt av mammam till deras 2 tonårsbarn, genom att tvinga barnen att bo hos henne. För snart ett halvår sen var min son ensam vårdnadshavare av båda barnen pga en del olika orsaker från mamman som misste all vårdnad av hennes 3 barn. Detta har givetvis gjort att min son mår fruktansvärt dåligt och detta som mamman gör mot honom är det sjukaste jag hört i mitt 60åriga liv
En mycket orolig farmor
Hej Susanne, Det är hemskt att höra om er situation, som du säkert vet så är ni inte ensamma. Jag hoppas verkligen att ni tar er igenom allt så bra det går. Det viktigaste är förstås att barnen mår bra men din son måste hålla för att det ska vara möjligt. Jag går själv igenom en liknande situation så jag vet hur dåligt man kan må av det (du kan läsa mer om min situation under ”min berättelse” om du vill). Jag hoppas din son har det stöd och den hjälp han behöver. Ibland kräver det att man har kontakt med andra som går igenom samma sak. Om han inte har kontakt med andra som delar hans erfarenheter så får han gärna höra av sig till mig (kontakt@skracktjansten.se). Det finns stödgrupper och organisationer som kan hjälpa honom. Mvh, Mikael
Tack för svar, jag vet som sagt att detta sjuka som borderline mamman utsätter min son med familj är såå tragiskt att jag vet inte hur jag så kort som möjligt ska försöka berätta (det är 10 års konstant terror från mamman) jag vill göra en orosanmälan, men vet inte hur jag går till väga. Har du någon idé hur jag gör?
Om du vill göra en orosanmälan så vänder du dig till socialtjänsten i kommunen där barnen bor. Om du är orolig så tycker jag att du bör göra det. Det sagt så brukar de inte göra så mycket åt saken.
Jag tror mig veta att organisationen VBU (Vårdnad Boende Umgänge) har onlinemöten frekvent där.man kan får tips råd och hjälp.
Ja det känns ju helt hopplöst när sociamydigheten t.o.m blir manipulerade av mamman, hon har en diagnosen borderline den svåra varianten. Men pga att hon bytt kommun ibland så lyckas hon komma undan, när jag träffade henne förra sommaren vid ett tillfälle så förstår jag nu hur lätt det är att lyssna på henne. Till och med min sons ex som har varit med flera år av terror blev bästa vän med mamman när de separerade. Det är verkligen komplicerat och hopplöst, säger även sonens advokat som hjälper honom för advokaten har aldrig varit i närheten av detta sjuka som bara fortsätter Och fortsätter….. hopplöst
Hej,
Tack för det du lagt upp.
Jag skriver nu min magisteruppsats om föräldrar alienation och om vad skolor i Japan kan göra för att hjälpa barn i vårdnadstvist, alienerade av en förälder. Vi förbereder oss nu genom att göra en litteratur review och se hur debatten ser ut i media.
Jag rekommenderar podcasten Find My parent.
Är intresserad av att veta vilket ämne inom föräldraalienation du tycker är mest viktigt.
Hej,
Bra att ni valt ett så viktigt ämne att skriva om, synd att fokusområdet inte är Sverige. Tack för poddtipset, jag ska kolla in den. Det är svårt att plocka ut en specifik del ur allt som händer i en alienationsfamilj. Det sagt så tror jag att det skulle hjälpa många om ni lyfter fram hur kluster b personlighetsstörningar påverkar dynamiken i den här typen av familjer. Jag tror att det skulle belysa det centrala problemet i själva alienationen.
Hej Maria,
Vad intressant att höra om din magisteruppsats. Det är förstås tragiskt att detta är ett globalt problem.
Jag fyller gärna på med en aspekt jag finner central.
När ett barn uttrycker: -”Jag vill inte träffa !” så ÄR det våld inblandat.
Inget normalt barn uttrycker sig så utan anledning.
Det extremt kontra-intuitivta är dock att ett barn som utsätts för psykisk våld tar till en överlevnadsinstinkt som benämns Splitting, vilket innebär att barnet utmålar den misshandlande föräldern, som barnet sammansnärjt sig med som alltigenom god, och att den förälder barnet isolerats ifrån som alltigenom dålig/ond/farlig.
Okunskap om detta gör att myndigheter som skall skydda barn och tidigare partners från det psykiska våldet det innebär att förlora sin ena förälder eller sitt barn bortser ifrån att det inte finns bevis för de anklagelser (våld, psykisk sjukdom, …) som ALLTID finns i dessa fall.
De är antingen rädda ATT det finns smulor av sanning bland anklagelserna, eller baserar sina beslut på stigman om (våldsamma) män eller (psykotiska) kvinnor.
När myndigheter inte har kunskap om de bakomliggande mekanismerna till att barnet uttrycker sig som det gör, eller att de inte arbetar rättssäkert så blir det med stor sannolikhet fel, och då BIDRAR de i själva verket till våldet.
För att kunna göra säkraRE utredningar behövs kompetens för att identifiera VEM av föräldrarna det är som utsätter barnet för våldet. En kompetens som tyvärr långt ifrån garanteras inom socialtjänsten (eller motsvarande i andra länder). För detta krävs utbildning och erfarenhet från denna typ av relationsvåld.
Avslutningsvis; detta är ingen genusfråga, det är en fråga om barndomstrauman hos den konfliktdrivande föräldern. Detta benämns transgenerationell psykisk störning, och det vi drabbade föräldrar arbetar för, det är att reducera skadorna hos nästa generation (våra barn), och helst bryta cykeln av våld helt och hållet.
För att få en mycket bra förståelse för barnets perspektiv så rekommenderar jag Youtube-kanalen ”The Anti-Alienation Project” som drivs av en kvinna som vid 28 års ålder, efter att ha förskjutit sin pappa i 20 års tid, förstod att hon blivit manipulerad av sin mamma.
Lycka till med din uppsats!
Delge Mickael dina resultat när du är färdig.
Svensk socialtjänst har satt detta i system!
Särskilt i de fall där rättsosäkra och fabricerade LVU ligger till grunden.
Ditt/Ert barn vill inte veta av dig/er, hen är rädd för dig/er! Inga umgängen för att skydda barnen medans barnen lär sig hata sina förädlar, samtidigt som de sakta går under!
När vågar någon lyfta detta?