Föräldraalienation är inte ett manligt eller kvinnligt beteende. Både mammor och pappor kan alienera ett barn från den andra föräldern, och båda kan själva bli utsatta. Samtidigt visar forskning att pappor oftare återfinns bland dem som utsätts för föräldraalienation. Det betyder inte att mammor försöker alienera oftare. En möjlig förklaring är i stället att omgivningen bedömer mammor och pappor olika i frågor som rör barn. En alienerande förälder behöver ofta stöd från omgivningen för att lyckas. Min teori är att mammor i vissa fall har lättare att få det stödet, vilket kan bidra till att fler pappor hamnar bland de utsatta.

Föräldraalienation innebär att den ena föräldern manipulerar ett barn till att ta avstånd från den andra föräldern, utan rimliga skäl. Vill du läsa mer om fenomenet rekommenderar jag Föräldraalienation – Definition, symptom och forskning.

Föräldraalienation drabbar både mammor och pappor

Föräldraalienation drabbar både mammor och pappor. Det finns många personliga berättelser som visar att föräldraalienation inte är en könsfråga, både från alienerade föräldrar och från vuxna som själva alienerades som barn. Dessutom visar forskningen att föräldraalienation kan drabba både mammor och pappor.

Vårdnad Boende Umgänge i Sverige (VBU) är en föräldraorganisation som samlar föräldrar med erfarenhet av vårdnadskonflikter och föräldraalienation. Bland medlemmarna finns både mammor och pappor som har förlorat kontakten med sina barn eller fått den kraftigt begränsad. I videon Röster om föräldraalienation berättar flera av dem med egna ord om vad de har varit med om.

Det finns också vuxna som berättar om hur en förälder alienerade dem som barn, vissa från sin mamma och andra från sin pappa. Amanda Sillars är ett exempel. Hon berättar öppet om hur hennes pappa alienerade henne från hennes mamma. Ryan Thomas är ett annat exempel. Han beskriver det omvända: hur hans mamma alienerade honom från hans pappa.

Forskningen pekar i samma riktning. Amy Baker och Douglas Darnall analyserade omkring 1 300 rapporterade alienationshandlingar i Behaviors and Strategies Employed in Parental Alienation. Forskarna fann inget stöd för att mammor alienerar mer än pappor eller att pappor alienerar mer än mammor.

Sammantaget visar både personliga berättelser och forskning att föräldraalienation drabbar både mammor och pappor.

Pappor verkar ändå vara mer utsatta för föräldraalienation

Flera studier visar samtidigt att pappor är överrepresenterade bland dem som utsätts för föräldraalienation.

Meland m.fl. undersökte frågan i Parental alienation – a valid experience?. Pappor rapporterade föräldraalienation och umgängessabotage oftare än mammor. Samtidigt betonade forskarna att beteendet inte är könsspecifikt och att även mammor drabbas. Forskarna rekryterade deltagarna genom självrekrytering. Därför går det inte att använda resultatet för att fastställa den exakta fördelningen i hela befolkningen.

Flera tidigare studier visar samma mönster. Lee-Maturana m.fl. konstaterar i Characteristics and experiences of targeted parents of parental alienation from their own perspective att det fortfarande är oklart vilket kön som oftast drabbas. Samtidigt hänvisar de till flera tidigare studier där pappor oftare förlorade kontakten med sina barn genom alienation.

Det väcker nästa fråga: varför verkar pappor oftare hamna bland de utsatta?

Min teori om varför fler pappor drabbas

För att en alienationsprocess ska gå så långt att barnet tar avstånd från den andra föräldern behöver den alienerande föräldern ofta hjälp från omgivningen. Familj, vänner, myndigheter och andra samhällsaktörer kan därför få stor betydelse för om alienationen lyckas.

Min teori är att mammor och pappor försöker alienera i ungefär lika stor utsträckning, men att mammor lyckas oftare. En möjlig förklaring är att myndigheter och andra aktörer diskriminerar pappor i frågor som rör barn. Det kan ge mammor bättre förutsättningar att lyckas med alienationen. Det kan vara en förklaring till varför fler pappor utsätts för föräldraalienation. Forskning visar just sådana könsskillnader i hur omgivningen bedömer mammor och pappor.

I Gender discrimination in Swedish family courts lät Ngaosuvan m.fl. svenska familjerättssekreterare bedöma ett hypotetiskt vårdnadsfall. Forskarna ändrade bara könet på den förälder som de beskrev som en riskfaktor. När forskarna beskrev en pappa med samma problematiska beteende bedömde familjerättssekreterarna honom hårdare än mamman. De ansåg alltså i högre grad att pappan var olämplig att ha barnet boende hos sig. Resultatet visar en tydlig könsskillnad till pappans nackdel.

Ett liknande mönster syns i Parents Behaving Badly: Gender Biases in the Perception of Parental Alienating Behaviors, där Harman m.fl. undersökte hur människor bedömer alienerande beteenden hos mammor och pappor. Deltagarna fick ta ställning till olika beteenden som används för att påverka ett barn mot den andra föräldern. De accepterade samma beteenden i högre grad när en mamma stod bakom dem än när en pappa gjorde det. Studien visar alltså att den alienerande förälderns kön påverkar hur allvarligt andra ser på beteendet.

Det här stärker min hypotes att skillnaden inte främst ligger i vem som försöker alienera, utan i vilka förutsättningar mammor respektive pappor har att lyckas.

Föräldraalienation är fortfarande inte en könsfråga

Föräldraalienation drabbar både mammor och pappor, men vissa studier visar fler utsatta pappor. Det framgår både av personliga berättelser och av forskning.

Samtidigt visar vissa studier en överrepresentation av pappor bland de utsatta. En möjlig förklaring är att myndigheter och andra aktörer diskriminerar pappor i frågor som rör barn, vilket kan ge alienerande mammor bättre förutsättningar att lyckas.

Forskningen behöver undersöka det sambandet närmare. Men skillnader i utfall betyder inte att själva alienationsbeteendet tillhör det ena könet.

Det är alienationen vi måste se, inte könet på personen som utför den.

Föräldraalienation är inte ett könsspecifikt beteende. Både mammor och pappor kan alienera och bli utsatta. Samtidigt tyder flera studier på att fler pappor hamnar bland de utsatta. Min hypotes är att det delvis kan bero på diskriminering av pappor i frågor som rör barn, vilket kan ge alienerande mammor bättre förutsättningar att lyckas.