Jag har tidigare skrivit mer övergripande om Kvinnors våld mot män och om våldsutsatta män, men en ny C-uppsats från Högskolan Kristianstad sätter fingret på en särskilt viktig del av problemet: varför våldsutsatta män så ofta förblir osynliga.
Tilda Blick, Julia Fjellborg och Elisa Schmidt har skrivit uppsatsen Det osynliga offret – En studie om mäns utsatthet och samhällets stödinsatser vid våld i nära relation. Författarna bygger studien på intervjuer med professionella aktörer inom stödverksamheter, rättssystem och forskning. De undersöker hur dessa aktörer beskriver heterosexuella mäns utsatthet för våld i nära relation och vilka hinder som finns för att män ska identifiera sig som offer och söka hjälp.
Våld i nära relation är fruktansvärt, oavsett kön på förövare och offer. Jag väljer att lyfta fram kvinnors våld mot män eftersom det är så få som gör det.
Sammanfattning
Uppsatsen visar framför allt tre saker om våldsutsatta män.
För det första upptäcker omgivningen ofta inte mäns utsatthet, eftersom våldet många gånger är psykiskt. Det handlar om kontroll, förnedring, hot, manipulation, isolering och ekonomiskt våld. Det syns inte alltid på kroppen, men det bryter ner människan.
För det andra gör normer om manlighet att många män har svårt att se sig själva som offer. Samhället förväntar sig att en man ska vara stark, självständig och ha kontroll. När partnern i stället kontrollerar eller förnedrar honom uppstår skam.
För det tredje verkar samhället fortfarande inte ha anpassat stödinsatserna efter mäns utsatthet. Många män vet inte vart de ska vända sig. Många är rädda att myndigheter, vänner eller anhöriga inte ska tro dem. Vissa är rädda att samma system i stället ska peka ut dem som förövare.
Våldet som inte syns
När människor tänker på våld ser de ofta slag, sparkar och blåmärken framför sig. Men våld i nära relation fungerar ofta på ett annat sätt. Det kan börja med kritik. Sedan kommer kontroll. Efter det kommer hot. Till sist kommer isolering. Det slutar med att den utsatta personen anpassat hela sitt liv efter förövarens humör.
Många missar det här när offret är en man, eftersom de fortfarande tror att en man inte kan vara rädd för en kvinna. Men fysisk styrka är inte samma sak som frihet.
En man kan vara större än sin partner och ändå leva under hennes kontroll. Han kan ha arbete, bostad och familj utåt sett, men leva i ständig oro hemma. Han kan vara rädd för att förlora sina barn, bli falskt anklagad eller inte bli trodd av myndigheter. Det är också våld.
Skammen tystar många våldsutsatta män
En av de viktigaste delarna i uppsatsen handlar om skam. Många män har lärt sig att de ska klara sig själva. De ska inte vara svaga. De ska inte gråta. De ska inte vara offer. Därför berättar våldsutsatta män inte att de utsätts. Varken för vänner, familj, polis eller för socialtjänsten.
Och om de till slut berättar gör de det ofta försiktigt. De säger kanske inte “jag är utsatt för våld”. De säger i stället att relationen är jobbig, att partnern kontrollerar dem, att de är rädda att förlora barnen eller att de inte vet vad de ska göra. Då måste den som lyssnar förstå vad det kan handla om.
Varför våldsutsatta män sällan söker hjälp
Uppsatsen använder begreppet “det ideala offret”. Det handlar om vilka människor samhället spontant accepterar som offer. En våldsutsatt man passar ofta dåligt in i den bilden. Han förväntas vara stark. Han förväntas kunna försvara sig. Han förväntas lämna relationen om det är så illa. Men våld i nära relation är inte så enkelt.
Det handlar inte bara om vem som är fysiskt starkast. Det handlar om kontroll, barn, ekonomi, skuld, rädsla, social isolering och psykisk nedbrytning. När samhället inte förstår det riskerar våldsutsatta män att hamna i ett dubbelt utanförskap. Först utsätter partnern dem för våld. Sedan tror samhället inte på dem när de försöker berätta.
“Män ska inte behöva avstå från att anmäla sin våldsamma partner av rädsla för vårdnadstvister, motanmälningar eller att deras ärenden inte tas på allvar.”
Det är kanske den mest konkreta bilden av problemet. När mannen ser själva hjälpsökandet som en risk, blir tystnaden rationell. Då handlar det inte bara om skam, utan om en rädsla för att systemet ska använda hans utsatthet mot honom.
Min slutsats
Det här är en viktig uppsats eftersom den visar varför våldsutsatta män så ofta försvinner ur bilden. Problemet är inte bara att män utsätts för våld. Problemet är också att många män inte själva förstår att det de utsätts för är våld. Och när de väl söker hjälp möter de ibland ett samhälle som inte heller förstår det. Det betyder inte att kvinnors utsatthet ska förminskas. Det betyder bara att vi måste klara av att se hela verkligheten.
Våld i nära relation är våld – även när offret är en man – även när förövaren är en kvinna.