Sammanfattning av vad som hänt

2015-2017 | Jag och Karolina dejtar

Min och Karolinas relation började på midsommarafton 2015, vi var båda bjudna hem till min bror på middag. Vi fattade tycke för varandra och inledde en sommarflört som sedan fortsatte inpå hösten och vintern. Relationen blev aldrig särskilt seriös, den var av och på under drygt ett år. Vi hade trevligt ihop när vi träffades men det blev aldrig mer än så.

Ett tag in i relationen började jag märka att Karolina kunde ha ganska kraftiga humörsvängningar. De kom från ingenstans och det var ofta hon tog ut sin ilska på mig. Till exempel kunde hon helt plötsligt börja anklaga mig för att ha sagt och gjort saker som jag aldrig sagt eller gjort. Om jag tillbakavisade hennes anklagelser så blev det bara värre så jag brukade hantera det genom att backa undan tills hon lugnat ner sig. Bortsett från Karolinas utbrott så var den här perioden väldigt odramatisk.

Jag valde att avsluta relationen efter en kväll hemma hos mig som slutade med att Karolina ännu en gång blev arg på mig för något jag inte gjort. Några månader senare träffades jag och Karolina för en natt hemma hos mig, trots att vi inte var tillsammans längre. Det var den natten som Gabriel blev till. Du kommer att se senare i sammanfattningen att min beskrivning av den här perioden, som jag kan backa upp med bevis, skiljer sig väldigt mycket från statens och Karolinas beskrivning, som de inte kan backa upp med något underlag alls.

2017 – 2018 | Gabriels första halvår

När jag fick reda på att jag skulle få barn med Karolina så visste jag att jag skulle vara tvungen att skydda mig mot hennes lögner och falska anklagelser. Jag hade lärt mig från när vi var tillsammans att de kunde komma när som helst och handla om vad som helst. Jag hade också hört henne slänga ur sig anklagelser om fäderna till sina andra barn och jag hade förstått att det hon sa om dem inte heller var sant. Det var nu jag beslutade mig för att börja spela in alla gånger jag och Karolina träffades och att noggrant dokumentera allt som hände.

Gabriel föddes i november 2017 och jag träffade honom för första gången några timmar senare. Då visste jag inte om han verkligen var min son, Karolina hade nämligen träffat en annan man under samma period som Gabriel blev till. Några månader efter Gabriel fötts så fick jag bekräftat genom faderskapsprov att han var min son. Även om han inte var planerad så var han väldigt välkommen.

Jag och Karolina kom snabbt överens om hur mitt och Gabriels umgänge skulle se ut de första månaderna och vi hade en öppen dialog om allt vad föräldraskapet innebar. Under den här tiden umgicks vi alltid tillsammans alla tre. Ibland var vi hemma hos Karolina bara vi tre och ibland var Karolinas andra barn med. Vi gjorde en del utflykter tillsammans och framtiden såg ganska ljus ut. Jag och Gabriel träffades några dagar i veckan och vi byggde snabbt en nära relation.

Visserligen svängde Karolinas humör upp och ner som vanligt men jag var beredd på det och visste hur jag skulle hantera det. Det var inte alltid lätt men det fungerade för det mesta bra. Ibland blev hon för aggressiv men då kunde jag välja att hålla mig borta ett tag så gick det snabbt över. Du kommer att se senare i sammanfattningen att min beskrivning av den här perioden, som jag kan backa upp med bevis, skiljer sig väldigt mycket från statens och Karolinas beskrivning, som de inte kan backa upp med något underlag alls.

Jag och Gabriel fortsatte att träffas flera dagar i veckan och vi hade vid det här laget byggt en väldigt stark relation. Mot sommaren 2018 kom jag och Karolina överens om att jag och Gabriel skulle få umgås själva ibland, eftersom det gått så bra hittills. När vi inte umgicks med Karolina och hennes andra barn så brukade vi göra kortare utflykter tillsammans. Det gick väldigt bra och det gav oss möjlighet att spendera tid med vår familj på min sida, så att Gabriel kunde lära känna dem.

Vid den här tiden började jag och Karolina diskutera hur framtiden skulle se ut. Karolina ville bland annat börja jobba lite grann, till exempel så ville hon täcka upp för kollegor när de skulle på semester under sommaren. Eftersom mitt och Gabriels umgänge fungerade så bra och vi hade så bra relation så kom jag och Karolina överens om att Gabriel skulle vara med mig på dagtid, under de två veckor som Karolina skulle jobba. Under de veckorna så hämtade jag Gabriel på morgonen, oftast utanför Karolinas jobb då vi bodde på olika sidor av stan, för att sen lämna tillbaka honom till Karolina på eftermiddagen.

Jag och Gabriel spenderade oftast dagen hemma hos mig men det var en väldigt varm sommar så ibland åkte vi mest runt i bilen med luftkonditioneringen påslagen, så att Gabriel hade det bekvämt när han skulle sova. Några av dagarna besökte vi också vänner och familj. Sommaren gick bra, jag och Gabriel hade som alltid en bra och nära relation och trivdes väldigt bra med varandra.

Karolinas humör gick lite upp och ner under sommaren också men inget som inte gick att hantera. Du kommer att se senare i sammanfattningen att min beskrivning av den här perioden, som jag kan backa upp med bevis, skiljer sig väldigt mycket från statens och Karolinas beskrivning, som de inte kan backa upp med något underlag alls.

Hösten 2018 började lika bra som våren och sommaren hade varit. Jag och Gabriel träffades regelbundet, oftast tillsammans med Karolina men också en hel del bara vi två. Vår relation var som alltid stark och allt fungerade bra. Tyvärr så skulle det inte hålla, det skulle Karolina se till.

Den 22 september 2018 skulle Karolina på middag med jobbet. Hon frågade om Gabriel kunde spendera kvällen med mig och sen sova över hos mig. Han hade sovit hos mig tidigare men aldrig under en natt. Både jag och Karolina tyckte att han var redo för det så vi beslutade oss för att göra ett försök. Allt gick jättebra under första halvan av kvällen. Gabriel åt middag och somnade utan problem, jag somnade själv några timmar senare.

Klockan ett på natten knackar Karolina på min dörr och väcker mig och Gabriel, hon var inte inbjuden och dessutom berusad. När hon förstår att hon inte är välkommen så blir hon arg och säger ”då vet jag att du inte ska få ha Gabriel något mer”. Jag konfronterar henne men märker snabbt att det inte kommer att fungera, hon är arg och då går det inte att nå fram. Mitt fokus blir att få henne att lugna ner sig så att hon låter mig skjutsa hem henne och Gabriel. Till slut lugnar hon ner sig men inte förrän hon förklarat att hon ”fortfarande tycker väldigt mycket om mig.” Den här kvällen blev vändningen på allt. Karolina kunde inte hantera att bli avvisad.

En kort tid efter jag avvisat Karolina och hon hotat med att jag ”inte skulle få ha Gabriel något mer” så började hon verkställa sitt hot genom att steg för steg begränsa mitt och Gabriels umgänge. Hon började till exempel hitta på att Gabriel fick ”reaktioner” efter han och jag hade träffats. Hon började också manipulera sina andra barn till att tro att jag var farlig. Nästa steg blev att hon tog hjälp av familjerätten för att dra in på umgänget, det skedde under ett samarbetssamtal hos en familjerättssekreterare.

Under samtalet fick jag förklarat för mig av både familjerättssekreteraren och Karolina att jag inte fick vara ensam med Gabriel något mer. Karolina skulle alltid vara med och vi fick bara vara hemma hos henne eller på en öppen förskola nära hennes hem. När jag ifrågasatte varför så fick jag förklarat för mig att ett barn som är ett år inte kan vara borta från sin huvudförälder, som då är Karolina. När jag ifrågasatte hur det skulle gå för Gabriel att vara ensam med dagmamman flera timmar om dagen, med start om någon månad, så fick jag till svar att ”det är en annan sak”. Det skulle visa sig att det här bara var början i Karolinas plan att sabotera min och Gabriels relation.

Efter samarbetssamtalet flyter umgänget på bra, bortsett från att jag inte får vara ensam med Gabriel. Fortfarande utan att ha fått någon rimlig förklaring till varför. Jag vet ju sen Karolinas oinbjudna besök hos mig den 22 september att det egentligen handlar om att jag avvisat henne och att hon då tycker att jag inte ska vara en del av Gabriels liv heller. Jag tänkte att om jag ger Karolina lite tid så kanske hon kommer över det hela och sansar sig.

Gabriel skulle börja hos dagmamma i januari 2019. Jag och Karolina hade sen tidigare kommit överens om hur umgänget skulle se ut när Gabriel började hos dagmamman. Bland annat så skulle jag hämta honom ett par dagar i veckan och ta hand om honom tills Karolina kom hem från jobbet. Sen skulle jag lämna honom till Karolina.

En knapp månad efter samarbetssamtalet tar Karolina nästa steg i att sabotera min och Gabriels relation. Hon beslutar att ändra vår överenskommelse om hämtningar hos dagmamman och meddelar att när jag hämtar Gabriel hos dagmamman så måste jag ta Gabriel direkt hem till Karolina och vänta där tills hon kommer hem från jobbet. Jag får inte umgås med honom någon annanstans. Det var då jag insåg att Karolina aldrig kommer att komma över att jag avvisat henne, hon kommer fortsätta sabotera för mig och Gabriel tills jag inte längre är en del av Gabriels liv. Det var då jag beslutade mig för att stämma Karolina, för att få till gemensam vårdnad och ett acceptabelt umgänge. Vid den här tiden vet jag inte om det ännu men det är nu den riktiga mardrömmen börjar.

Som ensam vårdnadshavare har Karolina en skyldighet att möjliggöra en fungerande kontakt mellan mig och Gabriel, det hade blivit uppenbart att hon inte längre skulle göra det (Föräldrabalk (1949:381) 6 kap. 2 a §). Hon hade först hotat med att hon skulle sabotera vårt umgänge för att sen verkställa hotet i flera steg. Först genom att manipulera personer i Gabriels omgivning (syskon, familjerätten, etc.), för att sen dra ner på umgänget i flera steg.

Att få hjälp från Familjerätten hade jag räknat bort vid det här laget, samarbetssamtalet hade visat att de inte var intresserade av sanningen och därmed inte kunde lösa problemet. I januari 2019 valde jag att vända mig till Tingsrätten istället. Jag valde att stämma Karolina för att få till gemensam vårdnad och ett fungerande umgänge. Naiv som jag var trodde jag att det skulle gå bättre. Jag kunde ju trots allt bevisa vad som hänt och vad som inte hänt. Jag märkte ganska snabbt att Tingsrätten inte är intresserad av sanningen heller – mer om det senare.

Efter jag informerat Karolina om att jag kommer att stämma henne, genom att skicka henne ett formellt brev via min advokat, så bokade vi in ytterligare ett samarbetssamtal hos familjerätten. Med andra familjerättssekreterare den här gången. Syftet var att få till ett umgängesavtal och därmed inte behöva gå vidare med stämningen i Tingsrätten. Jag och Karolina diskuterade hur umgänget skulle se ut inför samarbetssamtalet och vi var i stora drag överens om upplägget när vi väl kom till samarbetssamtalet. Jag trodde därför att samtalet skulle gå väldigt smidigt och att vi skulle få till ett bra umgängesavtal, det skulle visa sig att jag hade fel.

Samarbetssamtalet genomfördes i februari 2019. Även om vi inte var överens om allt så var det över lag ett välfungerande samtal och vi kommer överens om hur umgänget ska fungera. Under samtalets gång tar jag upp att jag har inspelningar som bevisar sanningen. Då förklarar familjerättssekreterarna att de inte är intresserade av mina inspelningar och att jag borde sluta spela in saker. De visade klart och tydligt att de inte var intresserade av sanningen och förklarade även att Tingsrätten inte kommer ta emot inspelningarna. Trots det så skriver Familjerätten ihop ett umgängesavtal på plats. Jag skriver under avtalet på en gång men Karolina vägrar helt plötsligt att skriva under det.

Fem dagar efter samtalet hos familjerätten så bryter Karolina all kontakt mellan mig och Gabriel, jag får ingen information om vad som hänt eller hur det är med min son. Det tar tre veckor innan jag, genom min advokat, lyckas få till umgänge med Gabriel. Det sker hemma hos mig, två timmar varje onsdag och fyra timmar varje söndag. Umgänget håller på i tre veckor, sen försvinner Karolina och Gabriel igen och det tar sju månader innan jag får träffa Gabriel nästa gång. Jag får ingen information om vad som hänt. Jag får ingen information om var Gabriel är eller hur han mår. All kontakt är bruten och jag får inte veta någonting.

I efterhand har jag fått veta att de flyttat till skyddat boende och fått skyddad identitet. Jag får också veta att Socialtjänsten misstänker mig för en lång rad brott och att det lämnats in Polisanmälningar mot mig. Bland annat för våldtäkt och misshandel av Karolina, våldtäkt och misshandel av Gabriel samt misshandel av en av Karolinas döttrar. Alla anklagelser blir väldigt tydliga när rättegången inleds. Det blir också tydligt för mig att i Sverige är man inte oskyldig tills motsatsen bevisats, även om det är så det ska vara. I Sverige kan man bli behandlad som skyldig utan någon som helst bevisning, trots att man kan motbevisa alla anklagelser.

Jag lämnar in min stämning till Tingsrätten i februari 2019. I maj genomfördes första muntliga förberedelsen hos Tingsrätten och i juli kommer det första interimistiskt beslutet. Tingsrätten beslutade då att jag och Gabriel ska ha umgänge en timme varje söndag, i en lokal som tillhandahålls av Socialtjänsten och med personal närvarande som övervakar umgänget (s.k. ”Övervakat umgänge”). Det tar till slutet av oktober innan umgänget drar igång, då har jag och Gabriel inte haft någon kontakt på sju månader. Trots det så finner vi varandra väldigt snabbt och umgänget fungerar som vanligt väldigt bra, vilket går att bevisa dels genom Socialtjänstens egna journalanteckningar och mina inspelningar.

I mars påbörjas en så kallad SoL utredning (11 Kap. 1§ med stöd av 2§ SoL), jag fick delta i endast 20 minuter per telefon. Utredningen innehåller så många lögner och falska anklagelser mot mig att det inte är värt att gå igenom alla här. Jag har bifogat utredningen i bevismaterialet så du kan läsa själv. Inför den andra muntliga förberedelsen, som genomförs i november, så lämnar Karolina in SoL utredningen och jag lämnar in journalanteckningarna till Tingsrätten. Domaren ser på en gång att utredningen är väldigt dåligt genomförd och att journalanteckningarna visar att jag och Gabriel har en bra relation. Tingsrätten beslutar därför att utöka mitt och Gabriels umgänge till två timmar varje söndag, fortfarande under övervakning av Socialtjänstens personal. 

I februari 2020 påbörjar Familjerätten en så kallad VBU utredning. I framtagandet av den utredningen har jag flera möten med utredare från Familjerätten. Jag bemöter Karolinas lögner och berättar för utredarna att jag kan motbevisa lögnerna genom mina inspelningar. De förklarar att de inte är intresserade av mina inspelningar och att jag kan lägga fram dem för Tingsrätten om jag vill. Ännu en bekräftelse på att Familjerätten inte är intresserade av sanningen.

I juni 2020 genomförs huvudförhandling i målet. Karolina, tillsammans med flera myndigheter, har redan slängt sina lögner och falska anklagelser mot mig under snart två års tid när vi väl kommer till huvudförhandlingen. De har bland annat gjort det i SoL och VBU utredningarna men också i polisanmälningar och samtal. Under huvudförhandlingen gör Karolina det också som vittne under sanningsförsäkran. Även om Tingsrätten inte dömer som jag vill så är det uppenbart att de inte tror på Karolinas anklagelser. Domen blir att jag och Gabriel ska ha eget umgänge (utan övervakning och vart vi vill) varannan helg, fyra timmar på lördagen och fyra timmar på söndagen. I juni 2020 har jag och Gabriel vårt sista övervakade umgänge (trodde jag då), från och med nu är det eget umgänge för oss. Det fungerar som vanligt bra, även om vi bara får träffas varannan söndag.

I augusti 2021 stämmer jag Karolina för andra gången. Ännu en gång för att få till ett acceptabelt umgänge och gemensam vårdnad. I oktober hålls muntlig förberedelse i målet. Några veckor senare fattade tingsrätten ett interimistiskt beslut som sa att mitt och Gabriels umgänge skulle fortsätta som tidigare fram till slutgiltig dom, vilket innebar att vi fortsatte träffas varannan helg (utan övervakning). Som vanligt fungerar umgängena väldigt bra, vilket styrks av inspelningar och vittnesuppgifter.

I november avslutas den andra VBU utredningen. Precis som tidigare utredningar så innehåller den så många lögner och felaktigheter att det inte går att lista alla här, jag har bifogat utredningen i bevismaterialet så att du kan läsa själv. I vanlig ordning kan jag motbevisa alla anklagelser genom omfattande inspelningar, dokumentation och vittnesuppgifter.

I april 2022 hölls huvudförhandling i målet. Under förhandlingens gång lade jag fram många av mina inspelningar som motbevisar Karolinas lögner. Under mitt vittnesmål, när de kastade sina lögner och anklagelser mot mig, så höll jag upp en hårddisk med alla inspelningar och sa ”vi kan trycka på play så får ni höra vad som hänt” – det spelade ingen roll, det var ingen som ville veta sanningen. Även om Tingsrätten valde att ignorera sanningen så fick den i alla fall Karolina att börja backa på sina lögner och anklagelser. Bland annat hävdade hon helt plötsligt att hon aldrig polisanmält mig för grov våldtäkt. Hon berättar under sitt vittnesmål att hon gick till polisen för att få råd kring ett inbrott och en person som var arg på henne – det var tydligen polisen som på eget initiativ skrev en anmälan om grov våldtäkt.

I maj 2022 kom den slutgiltiga domen. I den beslutade Tingsrätten att jag och Gabriel får återgå till övervakat umgänge, den här gången endast två timmar varannan söndag. De var dock inte eniga i sin dom. En av nämndemännen var skiljaktig, hon ansåg att vårdnaden skulle vara gemensam och att umgänget skulle trappas upp tills boendet kunde bli varannan vecka. Tingsrättens motivering till att jag och Gabriel skulle återgå till övervakat umgänge var att Karolina hävdar att Gabriel har problem att gå på toaletten samt att hans problem beror på mig. Det ska nämnas att det än en gång inte finns några underlag som styrker Karolinas påståenden.

I maj har jag och Gabriel vårt sista egna umgänge, från och med nu är umgänget övervakat igen. Umgänget fungerar som vanligt bra, vilket stöds av journalanteckningarna. Tyvärr så är det som vanligt alldeles för lite tid och vi får bara träffas i en lokal som tillhandahålls av socialtjänsten samt med socialtjänstens personal närvarande.

I februari 2023 stämde jag Karolina för tredje gången, den här gången för ensam vårdnad. Karolina har de senaste fyra åren tydligt visat att hon inte är kapabel att ge Gabriel tillgång till mig som pappa och tillgång till sin släkt på min sida, det ska hon enligt lag göra. Jag och Gabriel måste få träffas på bättre villkor och fortsätta bygga vår relation utan att Karolina ska kunna sabotera det. Gabriel måste också få chans att utveckla sin relation med sin släkt på min sida. Han har till exempel en farfar, en faster, flera farbröder och många kusiner som han inte fått träffa på flera år. Jag har ingen förhoppning att Karolina ska sluta med sina lögner och falska anklagelser eller att myndigheterna ska göra sitt jobb men jag kommer fortsätta kämpa för min son, för mig själv och för alla andra föräldrar som Socialtjänsten och övriga myndigheter försöker förstöra livet för.

I december 2023 blev VBU utredning nummer 3 klar, den följer samma linje som de tidigare utredningarna fast den är mycket längre. Det är 63 sidor lögner och falska anklagelser. Eftersom utredarna konsekvent väljer att varken ta sitt ansvar eller göra sitt jobb så väljer jag  att anlita en extern granskare för att gå igenom utredningen. Granskningen används som bevis i vårdnadstvisten samt för en JO anmälan och minst en polisanmälan för tjänstefel.