Hur hanterar svenska domstolar föräldraalienation? Det har juristen Svea Granström undersökt i ett nytt examensarbete vid Uppsala universitet.
Studien visar att domstolar sällan använder själva begreppet föräldraalienation. Däremot prövar de om en förälder kan ha påverkat barnets vilja och vilken betydelse det ska få i en vårdnadstvist.
Examensarbetet heter Föräldraalienation i svenska domstolar – Betydelsen av barnets uttryckta åsikt vid misstanke om påverkan från en förälder, Uppsala universitet, VT 2026.
Om du inte redan vet vad föräldraalienation är rekommenderar jag att du först läser Föräldraalienation – Definition, symtom och forskning.
Hur hanterar svenska domstolar föräldraalienation?
Granström analyserar fem vårdnadsmål där föräldraalienation eller alienation nämns och där hovrätten ändrade tingsrättens dom. Analysen omfattar totalt tio domar.
Domstolarna utreder sällan uttryckligen om föräldraalienation förekommer. I stället bedömer de barnets bästa, barnets vilja och föräldrarnas omsorgsförmåga.
Granström hittar heller ingen tydlig och enhetlig metod för hur domstolar ska avgöra om barnets vilja är självständig eller påverkad. Att ordet föräldraalienation saknas i en dom betyder alltså inte att domstolen inte har hanterat problemet.
Hur avgör domstolen om ett barn är påverkat?
Det finns ingen enkel regel.
Domstolarna betraktar oftare barnets vilja som självständig när berättelsen är konsekvent, detaljerad och välgrundad. När uppgifterna är vaga, föränderliga eller svåra att precisera ifrågasätter domstolarna oftare om viljan verkligen är barnets egen.
Det betyder förstås inte att ett barn som lämnar olika uppgifter automatiskt är utsatt för föräldraalienation. Domstolen måste försöka förstå varför barnet uttrycker den vilja som barnet gör.
Kan domstolen gå emot barnets uttryckta vilja?
Ja. Barnets vilja spelar stor roll i en vårdnadstvist, men avgör inte ensam målet.
Det är viktigt att skilja mellan barnets uttryckta vilja och barnets faktiska vilja. Ett barn kan uttrycka en tydlig önskan utan att den nödvändigtvis är självständig, exempelvis om barnet har utsatts för påverkan. Och även när barnets vilja är genuin är den inte automatiskt detsamma som barnets bästa. Ansvaret att säkerställa barnets bästa ligger på oss vuxna och ytterst på domstolen – inte på barnet.
Granströms studie visar också att misstänkt påverkan inte automatiskt får domstolen att bortse från barnets vilja. Påverkan kan i stället påverka exempelvis bedömningen av en förälders lämplighet som vårdnadshavare. Barnets ålder har också stor betydelse.
VBU-utredningen kan bli avgörande
En av examensarbetets viktigaste slutsatser är att domstolens möjligheter att upptäcka påverkan beror på kvaliteten på utredningsunderlaget.
Det är logiskt. Den påverkan som förknippas med föräldraalienation sker ofta bakom stängda dörrar. Granström lyfter därför behovet av högre kunskap hos dem som genomför VBU-utredningar samt vikten av bra utredningar och dokumentation.
Det håller jag med om. Men här behövs en viktig juridisk precisering.
Vem har utredningsansvaret vid föräldraalienation i svenska domstolar?
Det är domstolen, inte socialtjänsten, som ansvarar för att vårdnadsmålet blir tillräckligt utrett. Enligt 6 kap. 19 § föräldrabalken ska rätten se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillräckligt utredda. Domstolen kan beställa en VBU-utredning och ge riktlinjer för den.
Granström konstaterar själv att domstolen har det yttersta utredningsansvaret och bör komplettera underlaget när det inte räcker. Hon lägger stor vikt vid kvaliteten i det underlag som socialtjänsten lämnar till domstolen. Det är viktigt, men ansvaret får inte flyttas från domstolen till socialtjänsten.
Historiskt verkar domstolar dessutom sällan ha begärt kompletteringar. I SOU 2005:43 uppgav nästan nio av tio kommuner att domstolen begärde kompletterande utredning i mindre än fem procent av målen. Uppgiften är gammal, men en färskare granskning pekar åt samma håll.
Sedan 2025 ska domstolen hämta in ett psykologutlåtande när det behövs för att bedöma risken att barnet far illa. När Ekot granskade tio tingsrätter under första halvåret 2025 hade bara två domstolar använt möjligheten, i sammanlagt två ärenden.
Det bevisar inte att domstolarna gör fel. Men det visar hur ovanligt det är att de kompletterar underlaget med psykologisk expertis.
Domstolen måste ställa krav på socialtjänsten
Fall som rör föräldraalienation i svenska domstolar kräver VBU-utredningar av hög kvalitet. Men om ett barn kraftigt tar avstånd från en förälder och utredningen inte förklarar varför, måste domstolen kräva ett bättre underlag innan den fattar beslut.
Domstolen kan inte kontrollera kvaliteten på varje samtal eller observation som socialtjänsten gör. Men den både kan och måste kräva ett tillräckligt underlag innan den fattar ett beslut som kan förändra ett barns relation till en förälder för resten av livet.
Om ett barn faktiskt utsätts för föräldraalienation handlar det inte bara om en konflikt mellan två föräldrar. Barnet utsätts då för en form av psykisk misshandel som är oerhört skadlig. Då måste domstolen också säkerställa att den har ett tillräckligt underlag för att upptäcka vad som pågår och döma utifrån barnets bästa – även när barnets uttryckta vilja pekar i en annan riktning.