I Sverige diskuterar vi fortfarande hur rättsväsendet ska hantera föräldraalienation. Föräldraalienation i Brasilien hanteras på ett helt annat sätt. Redan 2010 infördes en särskild federal lag om föräldraalienation. Lagen är omstridd och dess framtid diskuteras fortfarande. Men den bygger på en viktig princip: ett barn kan skadas allvarligt när en förälder systematiskt förstör barnets relation till den andra föräldern.
Vad säger lagen om föräldraalienation i Brasilien?
Den brasilianska lagen definierar föräldraalienation som påverkan på ett barns psykiska utveckling som får barnet att avvisa en förälder eller som skadar barnets relationen till den föräldern. Lagen ger också konkreta exempel: att svartmåla den andra föräldern, försvåra kontakt och umgänge, undanhålla viktig information om barnet, använda falska anklagelser för att hindra kontakt eller flytta långt bort i syfte att försvåra relationen.
Det centrala är alltså vad en förälder faktiskt gör och hur det påverkar barnets relation till den andra föräldern. Lagen riktar in sig på konkreta alienerande beteenden och den skada de kan orsaka barnet.
Vad föräldraalienation är och vad forskningen säger har jag gått igenom närmare i min genomgång av definition, symtom och forskning.
Brasilien betraktar föräldraalienation som psykiskt våld
Alienerande handlingar beskrivs som en kränkning av barnets grundläggande rätt till ett sunt familjeliv och som ”abuso moral” mot barnet – ett övergrepp mot barnet. Föräldraalienation behandlas dessutom i brasiliansk lagstiftning som en form av psykiskt våld mot barn.
Det perspektivet är viktigt. Det handlar inte bara om en konflikt mellan två vuxna, utan om ett barn vars relation till en förälder systematiskt skadas eller bryts ned.
Domstolen kan ingripa på flera sätt beroende på hur allvarlig situationen är. Den kan exempelvis varna den förälder som utsätter barnet för alienerande beteenden, ge barnet mer tid med den andra föräldern, besluta om böter, kräva professionell utredning och uppföljning av familjesituationen eller ändra vårdnaden.
Vad händer om barnet tar avstånd på grund av våld eller övergrepp?
Här finns den viktigaste kritiken.
Motståndare menar att påståenden om föräldraalienation kan användas av föräldrar som själva har utsatt barnet eller den andra föräldern för exempelvis fysiskt våld. Den som försöker skydda barnet riskerar då att felaktigt pekas ut som alienerande. Kritiken har fått betydande stöd i Brasilien och det finns förslag om att avskaffa lagen.
Den risken måste tas på allvar.
Ett barn som tar avstånd från en förälder därför att barnet har utsatts för exempelvis fysiskt våld eller allvarlig omsorgssvikt uppvisar ett berättigat avståndstagande. Det är inte föräldraalienation. Därför måste sådana alternativa förklaringar alltid utredas. Det är också en central del av den så kallade femfaktormodellen, som jag beskriver i min grundläggande genomgång av föräldraalienation.
Men det får inte leda till föreställningen att valet står mellan våld och föräldraalienation. Föräldraalienation innebär i sig att barnet utsätts för psykiskt våld. En förälder manipulerar systematiskt barnet för att skada eller bryta en trygg relation till den andra föräldern.
Rättssystemet måste därför kunna skilja mellan olika situationer. I det ena fallet behöver barnet skyddas från en förälder som utsätter barnet för fysiskt våld eller övergrepp. I det andra behöver barnet skyddas från en förälder som utsätter barnet för psykiskt våld genom alienerande beteenden.
Barnet måste skyddas i båda situationerna
Sverige borde lära av Brasilien
Lagstiftningen om föräldraalienation i Brasilien är inte perfekt. Den ändrades 2022, bland annat genom nya regler för utredning och uppföljning, samtidigt som möjligheten att med stöd av alienationslagen suspendera föräldraansvaret togs bort. Debatten om ytterligare förändringar eller ett avskaffande fortsätter.
Risken för felaktiga bedömningar är inte ett argument för att ignorera föräldraalienation. Det är ett argument för bättre utredningar och starkare rättssäkerhet.
Samhället måste kunna skydda barn från olika former av våld samtidigt. Risken att en uppgift om fysiskt våld är felaktig innebär inte att vi slutar utreda sådant våld. På samma sätt kan risken för felaktiga påståenden om föräldraalienation inte innebära att vi blundar för det psykiska våld som verklig föräldraalienation innebär.
Brasilien valde redan 2010 att erkänna problemet och ge domstolar verktyg att ingripa. Sverige behöver inte kopiera den brasilianska lagen. Men vi borde våga diskutera samma grundläggande fråga:
Hur ska samhället skydda ett barn när en förälder systematiskt försöker radera den andra ur barnets liv?